Utbrott hos småbarn: varför de uppstår, vad du kan göra och när du bör oroa dig

Utbrott är en normal del av småbarnets utveckling, inte ett tecken på dåligt föräldraskap eller ett ”stygt” barn. NHS:s sida om utbrott säger att de oftast börjar runt 18 månader och är mycket ovanligare vid 4 års ålder. American Academy of Pediatrics (AAP) skriver att de är vanligast mellan 1 och 3 års ålder och brukar bli bättre efter 3 år. Det som hjälper mest är att hålla sig lugn, se till att alla är säkra, hålla fast vid din gräns utan att föreläsa och planera runt den hunger, trötthet och frustration som utlöser många av dem.

Varför får småbarn utbrott?

Småbarn vill göra och säga mycket mer än de klarar av. NHS förklarar att de vill uttrycka sig men har svårt för det, så frustrationen kommer ut som ett utbrott. KidsHealths guide om utbrott tillägger att småbarn vill ha mer självständighet och kontroll än de kan hantera, och när de upptäcker att de inte klarar något kan ett utbrott följa. När språket utvecklas brukar utbrotten minska.

Temperamentet spelar också in. Australiska regeringens guide från Pregnancy, Birth and Baby påpekar att vissa barn av naturen är mer intensiva, envisa eller aktiva, och deras utbrott brukar bli större. Ett utbrott kan se ut som gnäll och gråt, eller som skrik, sparkar, slag och att barnet håller andan.

Vad utlöser utbrott hos småbarn?

Samma få utlösare dyker upp om och om igen. Pregnancy, Birth and Baby, NHS och KidsHealth nämner:

• att vara trött, hungrig eller sjuk
• frustration, till exempel när barnet försöker göra något som är för svårt
• att få höra ”nej” eller att inte få något de vill ha
• behov av uppmärksamhet, eller svartsjuka mot ett annat barn
• tristess, eller oro inför en ny situation
• stress eller konflikter hemma
• för mycket skärmtid

Att känna till ditt barns vanliga utlösare är det mest användbara verktyget du har för att förebygga utbrott. Många familjer märker att utbrotten samlas sent på eftermiddagen, före måltider eller efter en kort tupplur.

Vad ska jag göra under ett utbrott?

1. Se till att alla är säkra. Flytta ditt barn bort från vägar, trappor eller hårda kanter. Pregnancy, Birth and Baby föreslår att du lyfter upp barnet och går till en lugn, säker plats om ni är ute.
2. Håll dig lugn och stanna nära. Att du stannar hos ditt barn hjälper barnet att känna sig tryggt. NHS påpekar att ett utbrott inte tar slut av att du skriker tillbaka.
3. Resonera inte, straffa inte och skratta inte. Pregnancy, Birth and Baby avråder från alla tre mitt i ett utbrott. Ditt barn kan inte ta till sig en förklaring just då.
4. Prova att avleda tidigt. NHS föreslår att du låter förvånad och intresserad av något annat (”Titta! En katt”), och AAP föreslår att byta rum eller sjunga en sång.
5. Håll fast vid gränsen. NHS, Pregnancy, Birth and Baby och KidsHealth avråder alla från att ge efter för kravet eller muta med godsaker, eftersom det kan lära barnet att utbrott fungerar.
6. Låt det gå över. AAP föreslår att du tar ett steg tillbaka och låter utbrottet ta slut av sig självt när ditt barn är säkert.
7. Återknyt kontakten efteråt. KidsHealth föreslår att du berömmer ditt barn för att det har lugnat sig, erbjuder en kram och, om barnet är tillräckligt stort, pratar om andra sätt att visa att man är arg.

KidsHealth föreslår att du anpassar hur du bemöter utbrottet efter orsaken: tröst, ett mellanmål eller en tupplur om ditt barn är trött, hungrigt eller ledset, och att lugnt ignorera utbrottet om det handlar om att få uppmärksamhet. AAP föreslår också att du lämnar över till en annan vuxen när din egen frustration stiger.

Hur kan jag förebygga utbrott?

Du kan inte förebygga alla utbrott, men källorna är överens om vad som minskar dem:

• Planera runt utlösarna. AAP föreslår att du tar med ett mellanmål om hunger är en utlösare och skyddar tupplurar och sömn om trötthet är det. KidsHealth föreslår att du undviker att handla när ditt barn är trött eller hungrigt. Läs mer om sömn hos småbarn.
• Erbjud små val. Val mellan två alternativ som du är nöjd med (”den röda muggen eller den blå?”) ger en känsla av kontroll.
• Uppmärksamma det som går bra. AAP och KidsHealth föreslår båda att du berömmer specifika beteenden som du vill se mer av. CDC:s tips om positivt föräldraskap för småbarn säger att du ska reagera mer på önskat beteende än du straffar oönskat beteende.
• Visa vad barnet kan göra i stället. CDC säger att du alltid ska berätta eller visa vad ditt barn ska göra i stället.
• Håll rutinerna förutsägbara. Pregnancy, Birth and Baby föreslår en konsekvent rutin, och AAP säger att konsekvens över tid minskar hur ofta och hur intensivt utbrotten sker.
• Sätt ord på känslor. NHS föreslår att du säger saker som ”Jag vet att du är arg för att …” för att hjälpa ditt barn att känna igen känslor. Pregnancy, Birth and Baby föreslår att du lär ut ord för starka känslor.
• Välj dina strider. KidsHealth och AAP föreslår att du funderar på om något verkligen spelar roll innan du säger nej, och att du håller förbjudna saker utom synhåll.

En tydlig förvarning före övergångar (”två åk till i rutschkanan, sedan går vi hem”) och korta handlingsrundor hjälper också många familjer; NHS föreslår att du håller handlingsrundorna så korta som möjligt och låter ditt barn hjälpa till.

Hur håller jag mig lugn under ett utbrott?

Ditt lugn är det som ditt barn lånar. Pregnancy, Birth and Baby föreslår att du andas långsamt och räknar till 10, och att du, om du känner att dina känslor håller på att ta över, går till ett annat rum tills du är lugnare, när ditt barn är på en säker plats. AAP föreslår att du låter en annan vuxen ta över när det går.

Pregnancy, Birth and Baby råder dig att söka hjälp om du är orolig att du kan skada ditt barn eller känner att ditt tålamod inte räcker till. KidsHealth föreslår att du pratar med din läkare om du ofta känner dig arg eller utom kontroll när du bemöter utbrott, om du ofta ger efter för att undvika dem, eller om utbrotten skapar mycket dålig stämning hemma. Om du behöver stöd kan du kontakta din läkare eller en lokal barnhälsovård.

Vad ska jag göra om mitt barn slår eller bits?

De flesta små barn bits, slår eller knuffas någon gång. NHS säger att det inte betyder att ditt barn kommer att bli aggressivt när det växer upp. KidsHealths guide om bitande säger att bitande är vanligast mellan ettårs- och tvåårsdagen och bör ha slutat vid ungefär 3 eller 4 års ålder.

1. Ingrip direkt. AAP säger att du inte ska ignorera slag, sparkar, bitande eller kastande; stoppa det direkt och gör tydligt att det inte är okej.
2. Var lugn och bestämd. Använd få ord: ”Inte bita. Det gör ont att bli biten.”
3. Trösta först barnet som blev skadat. Tvätta eventuella sår med tvål och vatten. KidsHealth säger att du ska söka vård om ett bett är djupt eller blöder.
4. Slå eller bit aldrig tillbaka. NHS och KidsHealth är båda tydliga med det.
5. Styr om och lär ut. När det har lugnat sig kan du lära ut ord som ”stopp” och ”det är min”, och gå vidare till en annan aktivitet.

Om bitandet fortsätter föreslår KidsHealth en kort time-out, med ungefär 1 minut per levnadsår som riktmärke. CDC råder också till att bara använda mycket korta time-outer i den här åldern. NHS föreslår att du försöker ta reda på vad som kan oroa ditt barn och ger stora känslor ett annat utlopp, till exempel att springa och skrika i en park.

Vad är affektkramper, och vad ska jag göra?

Vissa småbarn håller andan under ett utbrott, eller efter att ha blivit skrämda eller slagit sig. KidsHealths sida om affektkramper säger att de förekommer hos friska barn från 6 månader till 6 år och är vanligast vid 6–18 månader. Barnen gör det inte med flit och kan inte styra det. Royal Children's Hospital Melbourne i Australien säger att de flesta barn får sin första affektkramp före 18 månader och växer ifrån dem vid 6 års ålder.

Det finns två huvudtyper:

• Blå affektkramper (vanligast, enligt Royal Children's Hospital): ditt barn gråter häftigt, andas ut, slutar sedan andas och blir blått runt läpparna, och kan bli slappt och svimma.
• Bleka affektkramper: ditt barn gråter kanske knappt, blir mycket blekt och svimmar, ibland med en kort stelhet.

Sydney Children's Hospitals Network i Australien säger att en affektkramp oftast varar 30–60 sekunder. KidsHealth och Royal Children's Hospital säger att affektkramper inte orsakar några bestående skador och att barnen börjar andas igen av sig själva.

Under en affektkramp:

1. Håll dig lugn och stanna hos ditt barn.
2. Lägg barnet på sidan på golvet, en bit från allt som är hårt eller vasst.
3. Om barnet svimmar, kontrollera munnen efter mat eller föremål, men stoppa inte in fingrarna eller något annat i munnen.
4. Skaka inte ditt barn; Sydney Children's Hospitals Network varnar för att det kan orsaka allvarliga skador. Stänk inte vatten på barnet.
5. Efteråt: trösta barnet och fortsätt så normalt du kan, utan att belöna eller straffa affektkrampen.

KidsHealth säger att du ska försöka att inte ge efter för utbrott bara för att förhindra en affektkramp. Royal Children's Hospital och KidsHealth påpekar att järnbristanemi är vanligare hos barn som får affektkramper, och en läkare kan kontrollera järnvärdena.

När ska jag söka hjälp för utbrott eller affektkramper?

Ring det lokala nödnumret nu om ditt barn:

• blir blått, blir slappt eller svimmar och inte kommer till sig snabbt
• förblir blått eller inte andas på längre än ungefär en minut (KidsHealth)
• får ett krampanfall eller har svårt att andas

Kontakta läkare snarast om:

• det är ditt barns första affektkramp (KidsHealth råder dig att söka vård vid en första affektkramp)
• ditt barn är yngre än 6 månader, eller tar ett tag på sig att återhämta sig efter en affektkramp (Sydney Children's Hospitals Network)
• affektkramperna är mycket täta, till exempel mer än en gång om dagen eller flera gånger i veckan (Royal Children's Hospital)
• ditt barn slog i huvudet under en affektkramp och har symtom efteråt (Royal Children's Hospital)

Prata med din allmänläkare eller barnhälsovårdssjuksköterska om:

• utbrotten blir tätare, intensivare eller längre (KidsHealth)
• ditt barn ofta skadar sig själv eller andra, eller förstör saker under utbrotten (Pregnancy, Birth and Baby)
• utbrotten kommer tillsammans med mardrömmar, huvudvärk eller ont i magen, att barnet börjar kissa eller bajsa på sig igen efter toaträningen, eller ständig klängighet (Pregnancy, Birth and Baby)
• utbrotten fortsätter när ditt barn har börjat skolan (Pregnancy, Birth and Baby)
• bitandet blir värre i stället för bättre, eller fortsätter efter ungefär 3 eller 4 års ålder (KidsHealth)
• du är orolig för ditt barns hörsel, tal eller utveckling; KidsHealth påpekar att problem med hörsel eller syn och försenad språkutveckling kan bidra

NHS säger att om du är allvarligt bekymrad över ditt barns beteende ska du prata med din allmänläkare eller barnhälsovårdssjuksköterska (health visitor). För milstolpar i talet, se första orden och milstolpar från 12 till 24 månader.

Vad är bra att anteckna?

Några snabba anteckningar efter varje stort utbrott (tid på dagen, vad som hände precis innan, hur länge sedan ditt barn senast åt eller sov, och hur länge utbrottet varade) avslöjar ofta ett mönster som du kan planera runt. Om du är orolig hjälper samma anteckningar din allmänläkare eller barnhälsovårdssjuksköterska att se hur ofta utbrott eller affektkramper händer och om de förändras.